Emma & Orka

Den 21 December 2009 somnade Orka in. Det går så ont i min att berätta och det känns så otroligt overkligt.

Sitter här hemma och funderar på vart hon är. Ligger hon under stolen? I hallen? Uppe i vår säng kanske? Nej. Hon finns inte ens i huset! Jag kan inte förstår det!!!

Den morgonen va jag och Orka ute på vår morgonpromenad. När vi kom in så kollapsade hon direkt. Ögonen försvann och hjärtat som man alltid känner tydligt kändes inte. Det kändes inte! Hjärtat va tyst!!! Andningen kom och gick.

Ja in till vet åkte vi. När vi kom in var hennes temperatur 33.3. Dom ska normalt ligga på 37,5 ungefär. Dom satte in en massa dropp och gud va hon såg besvärlig ut. Hon orkade inte följa med blicken, hålla upp hennes eget huvud. Inget orkade hon. Till slut Orkade Orka inte mer.

Ja mycket sas i det där veterinär rummet men inget kommer jag ihåg. Det enda jag kommer ihåg så otroligt starkt är att vet säger att "Nu stänger jag av droppet. Det här måste hon få klara själv nu." Å när hon stänger av droppet ser jag paniken i Orkas ögon. Pupilrena blir stora och hjärtat slutar slå. Det hände så fort. Hennes blick, den försvinner inte.

Hon mådde inte bra. Att bara de där droppen höll henne vid liv. Jag förstår inte.

kl. 11:45 somnade hon in. Fem min senare höll jag en livlös Tax i min famn. Hon var så tung och hon rörde sig inte. Hon som var så otroligt lycklig dagen innan. Hon älskade livet och var hos alla hon älskade. Det där glädjetjutet hon ger av när hon ser någon hon tycker om. Det kom många gånger under söndagen men nu kommer det inge mer.

Denna hund har gjort mig till den jag är idag. Hon har börjat med en utveckling i mig själv som ingen annan kunnat göra. Det går så ont i mig att leva här utan henne. Att allt gick så otroligt fort. Jag förstår det inte.

Den här bloggen kommer ligga nere på obestämd tid. Kanske tas den upp när en till voff kommer in i familjen. Men ingen kommer att ersätta det Orka hade i mig. Den som kommer in i familjen kommer fortsätta på det Orka började med mig.

Det göt så ont i mig!!!

Men åter igen kan jag inte förstå vad som har hänt med mig under det senaste året. Jag har HATAT julen. Och då menar ja verkligen hatat julen. Helt OK när man sitter på julafton och är med dom man älskar. Vi sitter och äter gott och umgås. Visar varandra kärlek inte bara från julklapparna utan allt annat runt om.

Men i år är det första gången som jag julpyntar för att jag tycker det är roligt. Jag har bytt gardiner, lagt fram nya dukar. Satt upp en massa stjärnor och julstakar överallt känns det som. Jag har gjort vinterfint och de känns bra. Förut va de pest och pina men jag gjorde det för dom som kom och hälsade på. Men i år gör jag det för oss, familjen. Ska bli roligt att göra pepparkakas huset eller vad det blir i år. Det blir nog ett Torn om Uki får bestämma. Ja trivs mer och mer med hur jag har det. Hur jag lever och dom jag lever med. Älskar mitt liv!!!

Men sen har vi Roger AKA. Uki. Han, mitt liv, mitt hjärta. Ja tillhör honom, min kropp tillhör honom och de är något ja står för. Han är mitt liv och min framtid. Aldrig har jag varit så säker. Hans två barn är min framtid, en del av vårt liv. Underbara barn!!! 

Än fast han sitter på nästan andra sidan jorden så får han mig varm i hela min kropp när han säger utvalda ord. Han behöver bara skriva orden så får han mig varm, varm i hela kroppen. Jag älskar denna man, jag älskar denna kropp. Jag är hans och han är min. Så är det. Gu va ja saknar honom men nu är det bara 5 dagar kvar till han kommer hem. LÄNGTAR!!! Förstå det!

Nä nu ska jag ta mig en öl, njuta framför tv:n och vänta på att han loggar in på skype.

Sov gott vänner!!!

Det har som kommit till de stadiet att det har gått så länge att jag tappat saker i mitt huvud. Dom finns där men för att det ska "komma tillbaka" måste jag uppleva det. Visst det låter konstigt men så är det bara med mig. Och nu i en situation som nu när den jag älskar så otroligt högt så försvinner känslan av saker och saknaden tar för mycket plats i mig. Det gör ont och visst...tiden kommer när han kommer hem och jag får vara i hans famn. Men det är alldeles för långt bort för att jag över huvud taget ska kunna känna på det. Saknaden är stor och den gör så ont. Vill känna hur det känns att ha honom vid min sida om kvällarna, att få vakna bredvid honom. Att ha honom i huset, mumlandes sådär som bara han kan. Nä nu är det för mycket jag saknar. Vill ha allt som det ska vara, som vanligt.

Dom här sista dagarna har varit jobbig. Morgon och kväll ska jag åka till och från Umeå på utbildning. Sedan ska jag hem för att hämta ungarna innan halv 5 och det har gått bra. Men sen är det allt runtomkring. Städa, hålla undan osv. Det är lite för mycket. Vill ha tillbaka 8 - 5 rytmen nu så dagarna kan gå. Så dagarna kan gå så att Uki kommer hem.

Nä så mitt i all gråt så måste ja se till att få lite sömn. Ligger i sängen redan, klar för sömn men den kommer inte. Gråter, små sover, gråter, små sover. Ja vet att de låter patetiskt. Men de är jobbig otroligt jobbig att vara ifrån den jag älskar. Den här saknaden känner jag när ungarna är från huset men inte i samma mängd och intensitet. Nä gu va jobbigt de här är. Jag hoppas att vi inte kommer utsätta varandra för det här igen. OK att åka bort osv utan den andra. Men inte såhär länge. Jag vill inte utsätta Uki för det. Över min döda kropp att jag skulle göra det.

Jaja. Sov gott kosmonauter!

En och en halv månad senare flyttade jag in och se här. Nu sitter jag är ett år har gått och jag mår så bra. Hela situationen är så självklar. Det är han och jag, vi ska utveckla det vi har idag och två blir ett. Jag är så otroligt säker på vad jag har i mitt hjärta och hjärnan har aldrig tvekat en sekund och vise versa.

Men mycket annat har hänt på det år som gått. Mycket med mig. I samband med förhållandet har jag slutat gå på mina samtal. Han har hjälpt mig med mig själv på ett sätt ingen lyckats förut. Han har hjälpt mig på benen och fått mig att sträcka på mig. Jag har fått mer skinn på näsan och ingen trampar på mig längre. Så mycket mer har hänt än att jag hittat min framtid. Jag har hittat mig själv mitt i allt.

Än idag kan jag gå runt och fundera över varför just mig. Vad såg han i mig som gör att jag sitter här idag i vårt hus med vår framtid. Förut så grubblande jag ihjäl mig över saker som inte går att påverka. Idag sitter jag med ett leende och är glad över att han såg något (vad du något är) i mig som gjorde att ja sitter här nu. Han hjälper mig i utveckling varje dag och hjälper mig mer och mer på benen efter allt som varit.

Det tråkiga i allt är nu att han sitter på nästan andra sida jorden. Inte här bredvid mig. Men det går inte en sekund utan att jag tänker på honom, att ja saknar honom nära mig. Men för varje dag som går så kommer dagen när han kommer hem närmare. En vecka har gått och det är 3 veckor kvar.

Men sedan till mitt smajl på mina läppar. Förstår gång för gång att det finns trogna läsare på min sida och det blir jag glad över. Och det roliga är att det är människor som jag tänker på ofta.

Milla - Saknar dig, de vet du. Blir lika glad varje gång jag ser en ny bild på dig, voffarna eller tissarna både på din blogg eller på FB. Saker och ting har börjat lösa sig för mig nu och jag kan för första gången i mitt liv rikta in mig på saker jag vill göra (ÅKA NER TILL DIG!!!) för nu har jag en inkomst som håller sig mer än en månad. Blir varm i kroppen när jag ser hur fint du har fått det i nya lyyan. Älskar dig och DU är en unik människa i mitt liv som jag värdesätter!

Åsa - Taxen var tyvärr inte grön dagen i äran men hon var så otroligt glad. Tänkte på dig och Gerad när jag stog i ringen. *De här skulle dom sett = )  ) Är så stolt över oss och vi hade inte kommit så långt om inte DU funnits *sant sant* Du är den som släpat mig till dig och fått mig att utvecklas. Tack vännen!!!

Vivi - Mitt bollplank som ställer upp när jag behöver det. Tack!!! Blir glad över att de uppdateringarna på din hemsida och se hundarnas utveckling. Du är också en av dom få som hjälper mig i utvecklingen till en bättre ledare och du gör ett otroligt bra jobb. Det är kanske för att vi kommer så himla bra överens  = )  Jag tror det. Bättre andra hälft finns inte än du! (och Roger så klart då  ; )  )

Till andra som finns där ni vet att påverkar mig på olika sätt och på bra sätt. Tack för att ni alla finns, även dagar när jag har det svårt.

Vaknade på morgonen och det blev film i sängen med hela familjen. Inkl hunden så klart!!! Sedan frukost framför tvn med en massa mys och fick då presenterna av familjen. En massa välbehövliga kläder, inträde till relaxen på badhuset, en kärleksbok och en super söt nalle samt en massage kula till min rygg. Sedan var det te å fixa tårta till gästerna som skulle komma efter 13. Å där stog dom alla strax efter 13. Ett gäng jag älskar och uppskattar högt, synd att Nea inte var med. Fick fina rosor och choklad av Micke och Sandra. Ett fint halsband av Nea, Ola, Jenny och David samt penslar till mina byggen av Zedda och Jenny. Tack alla för att ni kom *älskar*

Sedan for dom vid 15 och vid 16 kom nästa gäng. Först in genom dörren var Jenny, Jens och kusin Elin. Av Elin fick jag en mössa samt ett välbehövligt schampo till min förbannade hårbotten som inte är så frisk. En PEZ *mmm* av Jens samt kläder av Jenny och Jens. Sedan kom Mormor och min morbror Agge. Av mormor mormor fick jag en bordsblomma och kläder och av Agge fick jag ett presentkort hos min frisör och en bio check. Sedan kom svärmor Maude, mamma och pappa. Av Maude fick jag en efterlängtad perkulator och av mamma och pappa en massa kläder.

En dag med massor av folk som jag älskar. Fullt ös hela dagen och de gillar jag. Tårta i massor och god middag till kvällen. Tack alla för att ni kom!!!

Idag ska jag bara ta det lugnt. Ska in till stan och gå med Taxen i högland tänkte jag. Sedan blir det lugn och fin med verum hälsofel.

Har lämnat bråkbarnen idag på skolan så det bli en lugn vecka. Guses vad dom har börjat bråka nu för tiden. *oj oj* Vad gör man åt dom?

Ha de bra så länge!!!

I never thought I'd be in love like this
When I look at you my mind goes on a trip
Then you came in and knocked me on my face
Feels like I'm in a race but I already won first place

I never thought I'd fall for you as hard as I did 
You got me thinking about our life, our house and kids 
Every morning I look at you and smile
Cause boy you came around and you knocked me down 


Sometimes love comes around 
and it knocks you down
just get back up
when it knocks you down 

Kolla in YouTube och lyssna på den. Den är så fin...

Sällan ser man till vad man har och uppskattar det. (vet inte om de är sant men så känns det just nu)

Jag sitter här, vill utvecka mitt liv men det går inte och allt sitter i ett förbannat jävla jobb. *arg* Jag har inget jobb, eller jo. Det enda jobb jag verkar ha är hushållerska utan lön. Är det så det ska vara resten av livet? Helt ok om jag får lön för det men inte som det är nu.

Jag står på ett ställe och stampar medans allt runt mig stampar i takt med mig. Kan inget fela, cheka eller hända? 

Sitter och funderar på om man ska sätta sig i skolbänken igen och läsa men vad? Kollar på utbildningar på MirOi men hittar inget. Har funderat på lastbils chaffis men vad får man för liv då? Helt OK om man kör åt byggnadsbranchen. Då får man väl ganska vettiga arbetstider. Jag vill inte hamna i den situation jag och Roger hade när vi började vårt förhållande. Han jobbar kvällar, helger osv. Börjar jag i godstransporten så blir det kvällar, nätter, långa dagar osv. Inget att bygga en familj på tycker jag som det är nu. 

VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT FÅ SAKER ATT HÄNDA?!?! Förlåt men jag känner mig desperat just nu.

Ska jag sitta här hemma, jobba när dom ringer in mig i tron på att jag någon vacker dag kommer få en liten tjänst på Telia? Eller ska man plugga till något som man inte vet vad det är för man har inte ett minimun intresse för det man läser. Men man gör det för att man måste.

Vill bara lägga mig ner och inte vakna på länge...

Ja anars? 
Den 27:e (på min födelsedag) ska jag åka och ställa Orka och se om min utbildning gett något. Ska bli roligt och jag ser redan nu förbättringar.

Sedan så är det som det är. Livet går medans det känns som att för mycket står still. Vill att något ska hända...vet bara inte vad. *funderar*

Jaja. Händer inte så mycket mer nu. Ska sätta mig och spela sen blir det ett glas vin med lite goo ost. 

*kramar*

Ja jag, som resten av familjen, har en piss dag. Märks de kanske? 

Ne men ja känner bara död å alla män. Ja just det...Killar, grabbar, karlar, gubbar, allt som har något som hänger mellan två kulor mellan benen. 

Vad är vi kvinnor tillverkad i för syfte? Vi är rena rama mass maskiner. Vi klarar köket med en klack spark, bilen, ja den kan vi nog fixa bara vi får en chans. Ordning och reda, packa i och packa ur. Se till så allt kommer med och hem, ja vi är allt i allo och ja blir less på de ibland. Kan ingen annan ta det "ansvaret" från mina axlar ibland och låta mig gå en lite sund. Ne de går inte för att Tengil och hans MANNAR är ju inkompitenta krabater så dom kan bara göra sånt som ser matcho ut eller så är dom KUNGEN på att inte göra någon ting. 

Hur skulle en dag på standen se ut om inte kvinnan var med? 

- Hälften av ungarna skulle ha med sig bad kläder, resten skulle ha med sig sin vinter overall.

- Ungarna skulle gråta av sockerbrist samt vätske brist för att Tengil och hans MANNAR har ätit upp allt som ger något typ av socker och glömt vattnet hemma. 

- När Tengil och hans MANNAR inser att dom måste få i ungarna något socker och vätska så går dom och köper "sabbsocker" vilket gör ungarna hyper.

- När dom väl får i sig sockret så är det bara en halvitmme kvar till middag och då vill ungarna inte ha något mat och får istället sockerkick till tusen innan dom ska lägga sig.

- Men sen när allt ska hem så glömms hälften kvar på stranden. 

- Bad kläder förljer inte med men Tengil och hans MANNAR står och undrar funderasamt vem som tog med sig vinteroverallen. - Handukar som kostat förmögenhet för att dom är extra stora och bra att ha med på stranden glöms så klart på stranden. 

- Det lilla socker födan som finns kvar glömms INTE kvar för de blir färdmat åt Tengil och hans MANNAR. 

Ja som du märker så kan denna lista bli långt bara mitt huvud inriktade sig på fantasin istället för att sitta och vara förbannad på Tengil och hans MANNAR. *mutter* Sedan allt i hemmet. Plocka ur strand bagen, plocka undan frukost. Oj vilken dålig dag jag har...

Sedan så har jag kommit till ett nytt dilemma som BonusMamma. Griniga ungar som blir grinig över inget. *förvånad* Ja kommer inte ihåg att jag var sådär när jag var i deras ålder. Men se där. Vad gör man åt dom? Jag som tidigare hade en ganska så tillräcklig stubin har just tappat hela. Oj vad jag bränner till på inget just nu. Vet inte heller hur jag ska hantera situationen. Kan inte heller göra som Uki säger, andas in, andas ut och ta ett djupt andetag. Jag känner mig som Homer Simpson och Bart när dom bråkar. Det går inte att andas in och ut och ta de förbannade djupa andetaget. 

Dom gav henne vätska och tog ett blodprov, det skulle ta några dagar för provet att bli klart så det var hem och försöka få henne att äta. 

Under den helgen piggnade hon på sig, efter det att hon fick vätskan så började hon att dricka. Hon fick under dom dagarna bo med oss här i huset med ungarna och Orka. Helgen gick, hon fick bara äta goo mat som hon verkligen kände för. Gravad Lax, makgrill, ungsstekt lax, osv. 

Måndag gick, inget svar från vet. Tisdag gick, inget svar från vet. Tisdag kväll sa jag till mamma att Lina verkade ganska pigg och jag tyckte att hon kunde få åka till stugan igen, sagt som gjort. Mamma kom och hämtade henne på kvällen och hon åkte till stugan och där gick allt neråt. *gråter* 
På onsdag dag ringde jag till Vet för att kolla hur det låg till med proverna. I telefonen harklade han sig och bad om att få ringa tillbaka. 

Redan då kändes det inte bra i magen, det var som att jag planerat det hela. Att hon skulle få kremeras, komma hem i urna och när vi alla kände oss redo skulle vi släppa henne i stugan. Nä men stopp!!! Vad tänker jag! 

Vet ringde upp igen och sa som det var. Av hennes njurar fungerade 1/8 och hennes lever var inte heller pigg. Det var få värden i hennes prov som såg bra ut. Han sa att om vi höll henne i liv 3 - 4 dagar till skulle vi göra mer ont än gott. Det var som att hjärtat stannade. 

In i bilen blev det, hämta upp syster och åkte på en gång till stugan till min älskade Lina. Älskade Älskade Lina. Där låg hon, sämre än sämst och jag kände nej, hon ska inte få må såhär. Redan i bilen hade jag och syster planerat att hon skulle få somna dagen efter, på torsdag kl 11:30. Tiden var bokad men när jag såg Lina ligga där känndes det så fel. Hon hade så ont i kroppen, kunde inte tvätta sig efter maten, pälsen var så bräcklig. Kunde inte hoppa upp eller ner från stolen. Hon hade så ont. Vi ringde in till vet och ändrade vår tid, det skulle ske då, den onsdagen den 29 Juli 15:30. Då skulle hon få somna. Men jag tror innerst inne att det var henne dag, solen sken. Hon fick komma hem till stugan där hon älskar att vara. Hon fick vara ute innan vi tog henne in till stan. Hon var så otroligt vacker. 

Mamma, pappa, Jenny och jag satt vid hennes sida hela tiden. En vet kom in med en spruta, berättade hur allt skulle gå till. Att hon till en början skulle somna och sen skulle hennes hjärta stanna. Att hon under tiden kunde knipa efter luft, slicka sig runt munnen och vara små orolig, men det var inget hon skulle känna, hon sov så tungt. 

Hon stack in sprutan, Lina sa inget. Tittade bara sig runt med en lugn miin. La ner huvudet och sen var det en förbannade långa väntan. Hon låg där på bordet så fint, med hennes fina täcking på pälsen  och hennes otroligt vackra ögon. Efter en halvtimme sov hon inte längre. Då var hon med morfar och mös med honom. Badade, fiskade och mös med honom. 

Nu har dom två det bra. Dom är med varandra på en plats där dom kommer vara till vi ses igen en dag. Å vad jag saknar dom BÅDA. Två högt älskade individer är nu tillsammans igen. 

Jag tog honom på en promenad och kände lite hur han kändes. Han var en osäker herre med en gnutta domenans som skulle nog bli svår jobbad med men jag trodde starkt på ett miljö byte för honom. Så jag tog honom hem till oss och där blev det inte bättre. Jag tänker inte gå in på vad som hände här hemma men ingen kom till skada, jag bröt upp det hela och han fick åka hem tidigare under kvällen. 

Det blev en turbulens här hemma och han påverkade Orka på ett förvirrande sätt samtidigt som han hade ett beteende som inte gick att bryta på rätt sätt. 

Under kvällen så hade vi ett lärorikt och djupt samtal med ägaren som vi alla lärde något oss av. Vi får se hur det slutar med denna söta voff. Jag hoppas på det bästa...

Idag så vet ja inte vad jag gör. 

Lina har varit dålig under en tid. har inte ätit som hon ska osv. Så hon har fått bo här hos oss sedan i torsdags men idag kommer mamma och hämtar henne. Både jag och Uki känner av henne så det går inte att ha henne här längre. Så åter till stugan med henne. Hon äter lite grann nu men dricker självmant. Och det är bättre än tidigare. Jag väntar fortfarande på blodprovet där dom ska kolla Lever och Njur värden samt vita och röda plodkroppar. Jag kände att eftersom hon är så gammal så är det lika bra att kolla upp hennes organ och se om något är fel. Förhoppnings vis inte. *hoppas hoppas* 

Ses senare!

Vivi ringde idag och frågade mig om en tjänst. Hon har en hundköpare, som hon tycker, inte tar hand om hunden på ett sådant sätt som hon önskar av sin valpköpare. Saken är det att när hunden är hon henne är han som en i flocken. Men när hunden är hemma så är han allt man inte ska vara. Hon säger det lite snyggt att han är skitzofren. *hurg* Jag tror det att hunden har fått ett ledarskap över sig och det är för mycket för honom så han blir ur balans. 

Han vakntar maten, matbordet, morrar åt folk som han tidigare varit glad och hälsat på, ja han gör mycket. Men inget av detta gör han när han är hos Vivi. 

Men då har hon sånt otroligt förtroende för mig att hon vill att jag utvärderar denna hund i en vecka och se vad han går för. Vad de är för hund. 

Jag tror att den här familjen som han bor hos just nu inte har samma kemi. Ibland funkar hundar och individer inte med varandra och då måste man se en annan utväg. 

Men ja kommer uppdarea så får ni höra hur det går. Det ska bli intresant.