Emma & Orka

Dom gav henne vätska och tog ett blodprov, det skulle ta några dagar för provet att bli klart så det var hem och försöka få henne att äta. 

Under den helgen piggnade hon på sig, efter det att hon fick vätskan så började hon att dricka. Hon fick under dom dagarna bo med oss här i huset med ungarna och Orka. Helgen gick, hon fick bara äta goo mat som hon verkligen kände för. Gravad Lax, makgrill, ungsstekt lax, osv. 

Måndag gick, inget svar från vet. Tisdag gick, inget svar från vet. Tisdag kväll sa jag till mamma att Lina verkade ganska pigg och jag tyckte att hon kunde få åka till stugan igen, sagt som gjort. Mamma kom och hämtade henne på kvällen och hon åkte till stugan och där gick allt neråt. *gråter* 
På onsdag dag ringde jag till Vet för att kolla hur det låg till med proverna. I telefonen harklade han sig och bad om att få ringa tillbaka. 

Redan då kändes det inte bra i magen, det var som att jag planerat det hela. Att hon skulle få kremeras, komma hem i urna och när vi alla kände oss redo skulle vi släppa henne i stugan. Nä men stopp!!! Vad tänker jag! 

Vet ringde upp igen och sa som det var. Av hennes njurar fungerade 1/8 och hennes lever var inte heller pigg. Det var få värden i hennes prov som såg bra ut. Han sa att om vi höll henne i liv 3 - 4 dagar till skulle vi göra mer ont än gott. Det var som att hjärtat stannade. 

In i bilen blev det, hämta upp syster och åkte på en gång till stugan till min älskade Lina. Älskade Älskade Lina. Där låg hon, sämre än sämst och jag kände nej, hon ska inte få må såhär. Redan i bilen hade jag och syster planerat att hon skulle få somna dagen efter, på torsdag kl 11:30. Tiden var bokad men när jag såg Lina ligga där känndes det så fel. Hon hade så ont i kroppen, kunde inte tvätta sig efter maten, pälsen var så bräcklig. Kunde inte hoppa upp eller ner från stolen. Hon hade så ont. Vi ringde in till vet och ändrade vår tid, det skulle ske då, den onsdagen den 29 Juli 15:30. Då skulle hon få somna. Men jag tror innerst inne att det var henne dag, solen sken. Hon fick komma hem till stugan där hon älskar att vara. Hon fick vara ute innan vi tog henne in till stan. Hon var så otroligt vacker. 

Mamma, pappa, Jenny och jag satt vid hennes sida hela tiden. En vet kom in med en spruta, berättade hur allt skulle gå till. Att hon till en början skulle somna och sen skulle hennes hjärta stanna. Att hon under tiden kunde knipa efter luft, slicka sig runt munnen och vara små orolig, men det var inget hon skulle känna, hon sov så tungt. 

Hon stack in sprutan, Lina sa inget. Tittade bara sig runt med en lugn miin. La ner huvudet och sen var det en förbannade långa väntan. Hon låg där på bordet så fint, med hennes fina täcking på pälsen  och hennes otroligt vackra ögon. Efter en halvtimme sov hon inte längre. Då var hon med morfar och mös med honom. Badade, fiskade och mös med honom. 

Nu har dom två det bra. Dom är med varandra på en plats där dom kommer vara till vi ses igen en dag. Å vad jag saknar dom BÅDA. Två högt älskade individer är nu tillsammans igen.