Emma & Orka

Men åter igen kan jag inte förstå vad som har hänt med mig under det senaste året. Jag har HATAT julen. Och då menar ja verkligen hatat julen. Helt OK när man sitter på julafton och är med dom man älskar. Vi sitter och äter gott och umgås. Visar varandra kärlek inte bara från julklapparna utan allt annat runt om.

Men i år är det första gången som jag julpyntar för att jag tycker det är roligt. Jag har bytt gardiner, lagt fram nya dukar. Satt upp en massa stjärnor och julstakar överallt känns det som. Jag har gjort vinterfint och de känns bra. Förut va de pest och pina men jag gjorde det för dom som kom och hälsade på. Men i år gör jag det för oss, familjen. Ska bli roligt att göra pepparkakas huset eller vad det blir i år. Det blir nog ett Torn om Uki får bestämma. Ja trivs mer och mer med hur jag har det. Hur jag lever och dom jag lever med. Älskar mitt liv!!!

Men sen har vi Roger AKA. Uki. Han, mitt liv, mitt hjärta. Ja tillhör honom, min kropp tillhör honom och de är något ja står för. Han är mitt liv och min framtid. Aldrig har jag varit så säker. Hans två barn är min framtid, en del av vårt liv. Underbara barn!!! 

Än fast han sitter på nästan andra sidan jorden så får han mig varm i hela min kropp när han säger utvalda ord. Han behöver bara skriva orden så får han mig varm, varm i hela kroppen. Jag älskar denna man, jag älskar denna kropp. Jag är hans och han är min. Så är det. Gu va ja saknar honom men nu är det bara 5 dagar kvar till han kommer hem. LÄNGTAR!!! Förstå det!

Nä nu ska jag ta mig en öl, njuta framför tv:n och vänta på att han loggar in på skype.

Sov gott vänner!!!

Det har som kommit till de stadiet att det har gått så länge att jag tappat saker i mitt huvud. Dom finns där men för att det ska "komma tillbaka" måste jag uppleva det. Visst det låter konstigt men så är det bara med mig. Och nu i en situation som nu när den jag älskar så otroligt högt så försvinner känslan av saker och saknaden tar för mycket plats i mig. Det gör ont och visst...tiden kommer när han kommer hem och jag får vara i hans famn. Men det är alldeles för långt bort för att jag över huvud taget ska kunna känna på det. Saknaden är stor och den gör så ont. Vill känna hur det känns att ha honom vid min sida om kvällarna, att få vakna bredvid honom. Att ha honom i huset, mumlandes sådär som bara han kan. Nä nu är det för mycket jag saknar. Vill ha allt som det ska vara, som vanligt.

Dom här sista dagarna har varit jobbig. Morgon och kväll ska jag åka till och från Umeå på utbildning. Sedan ska jag hem för att hämta ungarna innan halv 5 och det har gått bra. Men sen är det allt runtomkring. Städa, hålla undan osv. Det är lite för mycket. Vill ha tillbaka 8 - 5 rytmen nu så dagarna kan gå. Så dagarna kan gå så att Uki kommer hem.

Nä så mitt i all gråt så måste ja se till att få lite sömn. Ligger i sängen redan, klar för sömn men den kommer inte. Gråter, små sover, gråter, små sover. Ja vet att de låter patetiskt. Men de är jobbig otroligt jobbig att vara ifrån den jag älskar. Den här saknaden känner jag när ungarna är från huset men inte i samma mängd och intensitet. Nä gu va jobbigt de här är. Jag hoppas att vi inte kommer utsätta varandra för det här igen. OK att åka bort osv utan den andra. Men inte såhär länge. Jag vill inte utsätta Uki för det. Över min döda kropp att jag skulle göra det.

Jaja. Sov gott kosmonauter!

En och en halv månad senare flyttade jag in och se här. Nu sitter jag är ett år har gått och jag mår så bra. Hela situationen är så självklar. Det är han och jag, vi ska utveckla det vi har idag och två blir ett. Jag är så otroligt säker på vad jag har i mitt hjärta och hjärnan har aldrig tvekat en sekund och vise versa.

Men mycket annat har hänt på det år som gått. Mycket med mig. I samband med förhållandet har jag slutat gå på mina samtal. Han har hjälpt mig med mig själv på ett sätt ingen lyckats förut. Han har hjälpt mig på benen och fått mig att sträcka på mig. Jag har fått mer skinn på näsan och ingen trampar på mig längre. Så mycket mer har hänt än att jag hittat min framtid. Jag har hittat mig själv mitt i allt.

Än idag kan jag gå runt och fundera över varför just mig. Vad såg han i mig som gör att jag sitter här idag i vårt hus med vår framtid. Förut så grubblande jag ihjäl mig över saker som inte går att påverka. Idag sitter jag med ett leende och är glad över att han såg något (vad du något är) i mig som gjorde att ja sitter här nu. Han hjälper mig i utveckling varje dag och hjälper mig mer och mer på benen efter allt som varit.

Det tråkiga i allt är nu att han sitter på nästan andra sida jorden. Inte här bredvid mig. Men det går inte en sekund utan att jag tänker på honom, att ja saknar honom nära mig. Men för varje dag som går så kommer dagen när han kommer hem närmare. En vecka har gått och det är 3 veckor kvar.

Men sedan till mitt smajl på mina läppar. Förstår gång för gång att det finns trogna läsare på min sida och det blir jag glad över. Och det roliga är att det är människor som jag tänker på ofta.

Milla - Saknar dig, de vet du. Blir lika glad varje gång jag ser en ny bild på dig, voffarna eller tissarna både på din blogg eller på FB. Saker och ting har börjat lösa sig för mig nu och jag kan för första gången i mitt liv rikta in mig på saker jag vill göra (ÅKA NER TILL DIG!!!) för nu har jag en inkomst som håller sig mer än en månad. Blir varm i kroppen när jag ser hur fint du har fått det i nya lyyan. Älskar dig och DU är en unik människa i mitt liv som jag värdesätter!

Åsa - Taxen var tyvärr inte grön dagen i äran men hon var så otroligt glad. Tänkte på dig och Gerad när jag stog i ringen. *De här skulle dom sett = )  ) Är så stolt över oss och vi hade inte kommit så långt om inte DU funnits *sant sant* Du är den som släpat mig till dig och fått mig att utvecklas. Tack vännen!!!

Vivi - Mitt bollplank som ställer upp när jag behöver det. Tack!!! Blir glad över att de uppdateringarna på din hemsida och se hundarnas utveckling. Du är också en av dom få som hjälper mig i utvecklingen till en bättre ledare och du gör ett otroligt bra jobb. Det är kanske för att vi kommer så himla bra överens  = )  Jag tror det. Bättre andra hälft finns inte än du! (och Roger så klart då  ; )  )

Till andra som finns där ni vet att påverkar mig på olika sätt och på bra sätt. Tack för att ni alla finns, även dagar när jag har det svårt.