Emma & Orka

Men åter igen kan jag inte förstå vad som har hänt med mig under det senaste året. Jag har HATAT julen. Och då menar ja verkligen hatat julen. Helt OK när man sitter på julafton och är med dom man älskar. Vi sitter och äter gott och umgås. Visar varandra kärlek inte bara från julklapparna utan allt annat runt om.

Men i år är det första gången som jag julpyntar för att jag tycker det är roligt. Jag har bytt gardiner, lagt fram nya dukar. Satt upp en massa stjärnor och julstakar överallt känns det som. Jag har gjort vinterfint och de känns bra. Förut va de pest och pina men jag gjorde det för dom som kom och hälsade på. Men i år gör jag det för oss, familjen. Ska bli roligt att göra pepparkakas huset eller vad det blir i år. Det blir nog ett Torn om Uki får bestämma. Ja trivs mer och mer med hur jag har det. Hur jag lever och dom jag lever med. Älskar mitt liv!!!

Men sen har vi Roger AKA. Uki. Han, mitt liv, mitt hjärta. Ja tillhör honom, min kropp tillhör honom och de är något ja står för. Han är mitt liv och min framtid. Aldrig har jag varit så säker. Hans två barn är min framtid, en del av vårt liv. Underbara barn!!! 

Än fast han sitter på nästan andra sidan jorden så får han mig varm i hela min kropp när han säger utvalda ord. Han behöver bara skriva orden så får han mig varm, varm i hela kroppen. Jag älskar denna man, jag älskar denna kropp. Jag är hans och han är min. Så är det. Gu va ja saknar honom men nu är det bara 5 dagar kvar till han kommer hem. LÄNGTAR!!! Förstå det!

Nä nu ska jag ta mig en öl, njuta framför tv:n och vänta på att han loggar in på skype.

Sov gott vänner!!!