Många år sedan sist
Vad som hänt sedan sist kan ni hitta på
och framtiden kommer finnas på
Förhoppningsvis kommer denna blogg kunna flyttas över till min nya hemsida i framtiten. Där kan ni följa mig in i framtiden.
R.I.P. min Orka
Den 21 December 2009 somnade Orka in. Det går så ont i min att berätta och det känns så otroligt overkligt.
Sitter här hemma och funderar på vart hon är. Ligger hon under stolen? I hallen? Uppe i vår säng kanske? Nej. Hon finns inte ens i huset! Jag kan inte förstår det!!!
Den morgonen va jag och Orka ute på vår morgonpromenad. När vi kom in så kollapsade hon direkt. Ögonen försvann och hjärtat som man alltid känner tydligt kändes inte. Det kändes inte! Hjärtat va tyst!!! Andningen kom och gick.
Ja in till vet åkte vi. När vi kom in var hennes temperatur 33.3. Dom ska normalt ligga på 37,5 ungefär. Dom satte in en massa dropp och gud va hon såg besvärlig ut. Hon orkade inte följa med blicken, hålla upp hennes eget huvud. Inget orkade hon. Till slut Orkade Orka inte mer.
Ja mycket sas i det där veterinär rummet men inget kommer jag ihåg. Det enda jag kommer ihåg så otroligt starkt är att vet säger att "Nu stänger jag av droppet. Det här måste hon få klara själv nu." Å när hon stänger av droppet ser jag paniken i Orkas ögon. Pupilrena blir stora och hjärtat slutar slå. Det hände så fort. Hennes blick, den försvinner inte.
Hon mådde inte bra. Att bara de där droppen höll henne vid liv. Jag förstår inte.
kl. 11:45 somnade hon in. Fem min senare höll jag en livlös Tax i min famn. Hon var så tung och hon rörde sig inte. Hon som var så otroligt lycklig dagen innan. Hon älskade livet och var hos alla hon älskade. Det där glädjetjutet hon ger av när hon ser någon hon tycker om. Det kom många gånger under söndagen men nu kommer det inge mer.
Denna hund har gjort mig till den jag är idag. Hon har börjat med en utveckling i mig själv som ingen annan kunnat göra. Det går så ont i mig att leva här utan henne. Att allt gick så otroligt fort. Jag förstår det inte.
Den här bloggen kommer ligga nere på obestämd tid. Kanske tas den upp när en till voff kommer in i familjen. Men ingen kommer att ersätta det Orka hade i mig. Den som kommer in i familjen kommer fortsätta på det Orka började med mig.
Det göt så ont i mig!!!
Nu räknar vi timmar
Ja nu är timmar (dagar) kvar till han kommer hem. Va skönt de ska bli att ha honom nära igen. Tack Gode Gud för att jag har honom i mitt liv.
Men åter igen kan jag inte förstå vad som har hänt med mig under det senaste året. Jag har HATAT julen. Och då menar ja verkligen hatat julen. Helt OK när man sitter på julafton och är med dom man älskar. Vi sitter och äter gott och umgås. Visar varandra kärlek inte bara från julklapparna utan allt annat runt om.
Men i år är det första gången som jag julpyntar för att jag tycker det är roligt. Jag har bytt gardiner, lagt fram nya dukar. Satt upp en massa stjärnor och julstakar överallt känns det som. Jag har gjort vinterfint och de känns bra. Förut va de pest och pina men jag gjorde det för dom som kom och hälsade på. Men i år gör jag det för oss, familjen. Ska bli roligt att göra pepparkakas huset eller vad det blir i år. Det blir nog ett Torn om Uki får bestämma. Ja trivs mer och mer med hur jag har det. Hur jag lever och dom jag lever med. Älskar mitt liv!!!
Men sen har vi Roger AKA. Uki. Han, mitt liv, mitt hjärta. Ja tillhör honom, min kropp tillhör honom och de är något ja står för. Han är mitt liv och min framtid. Aldrig har jag varit så säker. Hans två barn är min framtid, en del av vårt liv. Underbara barn!!!
Än fast han sitter på nästan andra sidan jorden så får han mig varm i hela min kropp när han säger utvalda ord. Han behöver bara skriva orden så får han mig varm, varm i hela kroppen. Jag älskar denna man, jag älskar denna kropp. Jag är hans och han är min. Så är det. Gu va ja saknar honom men nu är det bara 5 dagar kvar till han kommer hem. LÄNGTAR!!! Förstå det!
Än fast han sitter på nästan andra sidan jorden så får han mig varm i hela min kropp när han säger utvalda ord. Han behöver bara skriva orden så får han mig varm, varm i hela kroppen. Jag älskar denna man, jag älskar denna kropp. Jag är hans och han är min. Så är det. Gu va ja saknar honom men nu är det bara 5 dagar kvar till han kommer hem. LÄNGTAR!!! Förstå det!
Nä nu ska jag ta mig en öl, njuta framför tv:n och vänta på att han loggar in på skype.
Sov gott vänner!!!
Den här bilden är tagen i början av Mars 2009. Mindre än 4 månader av vårt förhållande. Oj vad saker och ting har förändrats. Det är HAN jag ska leva med. *ler stort*
Fjolårets pepparkakas slott. Vi får se hur det slutar i år.
Här har vi varit tillsammans i 17 dagar för att vara exakt. Oj vad tiden går.
Ja som ni märker så älskar jag mitt liv just nu!!! Men vad mer kan man göra. Jag lever med värdens underbaraste kille med två UNDERBARA barn. Detta hade jag verkligen inte förväntat mig av livet, men se vad jag fick. Ett underbart liv!!!
Kan tiden inte bara gå?!?
Nu är allt på väg åt fel håll. Kan tiden inte bara gå så att jag slipper dom här sista 10 dagarna. Både jag och ungarna vill det. Nu ha det gått föööör länge.
Det har som kommit till de stadiet att det har gått så länge att jag tappat saker i mitt huvud. Dom finns där men för att det ska "komma tillbaka" måste jag uppleva det. Visst det låter konstigt men så är det bara med mig. Och nu i en situation som nu när den jag älskar så otroligt högt så försvinner känslan av saker och saknaden tar för mycket plats i mig. Det gör ont och visst...tiden kommer när han kommer hem och jag får vara i hans famn. Men det är alldeles för långt bort för att jag över huvud taget ska kunna känna på det. Saknaden är stor och den gör så ont. Vill känna hur det känns att ha honom vid min sida om kvällarna, att få vakna bredvid honom. Att ha honom i huset, mumlandes sådär som bara han kan. Nä nu är det för mycket jag saknar. Vill ha allt som det ska vara, som vanligt.
Dom här sista dagarna har varit jobbig. Morgon och kväll ska jag åka till och från Umeå på utbildning. Sedan ska jag hem för att hämta ungarna innan halv 5 och det har gått bra. Men sen är det allt runtomkring. Städa, hålla undan osv. Det är lite för mycket. Vill ha tillbaka 8 - 5 rytmen nu så dagarna kan gå. Så dagarna kan gå så att Uki kommer hem.
Nä så mitt i all gråt så måste ja se till att få lite sömn. Ligger i sängen redan, klar för sömn men den kommer inte. Gråter, små sover, gråter, små sover. Ja vet att de låter patetiskt. Men de är jobbig otroligt jobbig att vara ifrån den jag älskar. Den här saknaden känner jag när ungarna är från huset men inte i samma mängd och intensitet. Nä gu va jobbigt de här är. Jag hoppas att vi inte kommer utsätta varandra för det här igen. OK att åka bort osv utan den andra. Men inte såhär länge. Jag vill inte utsätta Uki för det. Över min döda kropp att jag skulle göra det.
Jaja. Sov gott kosmonauter!
VÅR dag och han är inte här...
För ett år sedan. Åhå vad det pirrade i magen när jag såg honom. Vad tänkte ja när jag satte mig med honom på krogen? Jag vet att jag var tok nervös. Kvällen gick och vi hade det riktigt trevligt. Sådär trevligt man bara kan ha med en viss människa. Vad glad jag va *kommer ihåg mer och mer* Sedan stängde krogen och vi skulle hem. Men vart? Hem till var och en, till honom eller till mig. NÄÄÄ inte till mig, ja bodde ju hemma hos mamma och pappa. Jag åkte med honom hem, men inte för att ha sex. Nej nej! Inte något sånt bara sådär utan för att fortsätta prata. Gu vad vi pratade, hela natten. Dagar gick och vi fortsatte träffas, sådär som man träffas när man just blivit tillsammans. Nu och då sov jag över och inte för att ha sex utan för att prata hela nätterna.
En och en halv månad senare flyttade jag in och se här. Nu sitter jag är ett år har gått och jag mår så bra. Hela situationen är så självklar. Det är han och jag, vi ska utveckla det vi har idag och två blir ett. Jag är så otroligt säker på vad jag har i mitt hjärta och hjärnan har aldrig tvekat en sekund och vise versa.
Men mycket annat har hänt på det år som gått. Mycket med mig. I samband med förhållandet har jag slutat gå på mina samtal. Han har hjälpt mig med mig själv på ett sätt ingen lyckats förut. Han har hjälpt mig på benen och fått mig att sträcka på mig. Jag har fått mer skinn på näsan och ingen trampar på mig längre. Så mycket mer har hänt än att jag hittat min framtid. Jag har hittat mig själv mitt i allt.
Än idag kan jag gå runt och fundera över varför just mig. Vad såg han i mig som gör att jag sitter här idag i vårt hus med vår framtid. Förut så grubblande jag ihjäl mig över saker som inte går att påverka. Idag sitter jag med ett leende och är glad över att han såg något (vad du något är) i mig som gjorde att ja sitter här nu. Han hjälper mig i utveckling varje dag och hjälper mig mer och mer på benen efter allt som varit.
Det tråkiga i allt är nu att han sitter på nästan andra sida jorden. Inte här bredvid mig. Men det går inte en sekund utan att jag tänker på honom, att ja saknar honom nära mig. Men för varje dag som går så kommer dagen när han kommer hem närmare. En vecka har gått och det är 3 veckor kvar.
Jag är lycklig nu morfar!!!
Gråten i halsen och ett leende på läpparna
Ja mitt i allt så gråter jag konstant. Uki åkte igår till Australien för att vara borta med sin mor i 3 ½ veckor. Snacka om att han var saknad redan innan han åkte. Gu vad det har gått tårar i helgen. Och på söndag kväll, natt. Att inte få känna denna kropp vid min sida varje kväll när jag ska lägga mig. Ni förstår inte vad det gör ont. MEN mitt i allt så åker han bara bort ett tag. Han har inte försvunnit ur mitt liv, snarare tvärt om. För varje dag som går så kommer vi varandra närmare, närmare än jag anat att man kunde komma en människa. Å vad jag älskar honom.
Men sedan till mitt smajl på mina läppar. Förstår gång för gång att det finns trogna läsare på min sida och det blir jag glad över. Och det roliga är att det är människor som jag tänker på ofta.
Milla - Saknar dig, de vet du. Blir lika glad varje gång jag ser en ny bild på dig, voffarna eller tissarna både på din blogg eller på FB. Saker och ting har börjat lösa sig för mig nu och jag kan för första gången i mitt liv rikta in mig på saker jag vill göra (ÅKA NER TILL DIG!!!) för nu har jag en inkomst som håller sig mer än en månad. Blir varm i kroppen när jag ser hur fint du har fått det i nya lyyan. Älskar dig och DU är en unik människa i mitt liv som jag värdesätter!
Åsa - Taxen var tyvärr inte grön dagen i äran men hon var så otroligt glad. Tänkte på dig och Gerad när jag stog i ringen. *De här skulle dom sett = ) ) Är så stolt över oss och vi hade inte kommit så långt om inte DU funnits *sant sant* Du är den som släpat mig till dig och fått mig att utvecklas. Tack vännen!!!
Vivi - Mitt bollplank som ställer upp när jag behöver det. Tack!!! Blir glad över att de uppdateringarna på din hemsida och se hundarnas utveckling. Du är också en av dom få som hjälper mig i utvecklingen till en bättre ledare och du gör ett otroligt bra jobb. Det är kanske för att vi kommer så himla bra överens = ) Jag tror det. Bättre andra hälft finns inte än du! (och Roger så klart då ; ) )
Till andra som finns där ni vet att påverkar mig på olika sätt och på bra sätt. Tack för att ni alla finns, även dagar när jag har det svårt.
GU VAD JAG ÄLSKAR LIVET!!!
Mycket har hänt sen sist :D
Ja hej igen. Nu kan ja säga att det har hänt saker. Jag har fått ett jobb!!! Ett heltids jobb som säljare på ett företag som heter Emfas. Det är ett B2B företag som jobbar med företag som har företag till kunder. Jobbar mot Eniro och deras hemsida. Från och med nu så har vi bytt namn till Eniro Pro. Roligt jobb dör jag kommer utvecklas till en bättre säljare.
Jag har redan kommit igång med säljandet.
Jag har redan kommit igång med säljandet.
Sedan så rullar allt på som vanligt.
Orka har fyllt år.
Jag har fyllt år
Jag läser för ungarna varje kväll
Jag och Uki fick åka till Storlien för att hjälpa Alf hem. Han åkte upp med sommardäck i slutet av September och sen blev han fast i 2 dm snö. Så vi fick åka upp med vinterdäcken och hjälpa honom hem.
Alf har alltid tungan rätt i mun när han gör saker...
Jag, Roger och Orka har varit på vår första utlands resa. Vi lämnade tom EU och Alf fick äran att följa med oss
Å dom här ögonen. Förstår ni hur otroligt vacker dom är *mmm*
Sedan har vi bara haft det mys med familjen
VAD JAG ÄLSKAR MITT LIV MED DESSA MÄNNISKOR RUNT MIG
Känner mig orolig inför framtiden
Jag kan inte undgå detta inlägg när jag känner mig berörd inför mitt val inför framtiden.
Man kan läsa idag på Aftonbladets hemsida om hur Örnsköldsviks sjukhus gör drastiska förändringar för besparingar och dom tar bort 12 av 15 på BB avdelningen (läs mer här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5902070.ab ).
Från och med nästa vecka får man, efter förlossningen, stanna 6 timmar sen ska man hem. Jag håller med de dom skriver i artikeln. Snacka om att första gångs föräldrar kommer bli hårt drabbad och en mängd av förlossningsdepression kommer anmälas inom kort i kommunen. Så klart kommer dom ta varje fall unikt och eventuella komplikationer kommer förmodligen sluta med att personen i frågan får stanna ett tag längre men annars. Där förlossningen gått bra där mor och barn mår bra så blir man erbjuden telefon jour när man behöver hjälp.
Jag förstår inte vad man tänker på. Detta är en av dom viktigaste ögonblocken i livet och dom gör det värre än vad det kan vara för vissa. Jag förstår inte vad dom håller på med, dom gör det inte bättre för dom blivande föräldrarna genom att pressa dom som dom gör. HALLÅ!!! Ska det inte vara en positiv upplevelse med lugn och ro och en stabil och stadig början av ett underbart livs början till ett älskat barn? Nej dom gör allt så tajt som möjligt. Här ska man se till att kläcka ur sig ungen så fort som möjligt och när man ser att allt är stabilt och bra så ska man hem så fort som möjligt.
Ne ja blir förbannad. Men jag är glad att jag har den sambo jag har idag. En sambo som jag känner mig så otroligt trygg med, både fysiskt och psykiskt så jag vet att den dagen det kommer för oss. Den dagen vi ska utveckla vår familj så har vi tryggheten hos varandra och vi kommer hjälpa varandra om jag får åka hem efter 6 timmar. Han kommer finnas där för mig lika så att jag kommer finnas där för honom.
Ne ja blir förbannad. Men jag är glad att jag har den sambo jag har idag. En sambo som jag känner mig så otroligt trygg med, både fysiskt och psykiskt så jag vet att den dagen det kommer för oss. Den dagen vi ska utveckla vår familj så har vi tryggheten hos varandra och vi kommer hjälpa varandra om jag får åka hem efter 6 timmar. Han kommer finnas där för mig lika så att jag kommer finnas där för honom.
Ne ja förstår inte vad dom tänker med i Örnsköldsviks Kommun. *Emma är arg*
En härlig helg
Jag tänker bara prata om MIN söndag. Fast de var ju inte riktigt min söndag, den var ju förra helgen. Men min födelsedag blev framflyttad för jag ville fira min födelsedag med ungarna.
Vaknade på morgonen och det blev film i sängen med hela familjen. Inkl hunden så klart!!! Sedan frukost framför tvn med en massa mys och fick då presenterna av familjen. En massa välbehövliga kläder, inträde till relaxen på badhuset, en kärleksbok och en super söt nalle samt en massage kula till min rygg. Sedan var det te å fixa tårta till gästerna som skulle komma efter 13. Å där stog dom alla strax efter 13. Ett gäng jag älskar och uppskattar högt, synd att Nea inte var med. Fick fina rosor och choklad av Micke och Sandra. Ett fint halsband av Nea, Ola, Jenny och David samt penslar till mina byggen av Zedda och Jenny. Tack alla för att ni kom *älskar*
Sedan for dom vid 15 och vid 16 kom nästa gäng. Först in genom dörren var Jenny, Jens och kusin Elin. Av Elin fick jag en mössa samt ett välbehövligt schampo till min förbannade hårbotten som inte är så frisk. En PEZ *mmm* av Jens samt kläder av Jenny och Jens. Sedan kom Mormor och min morbror Agge. Av mormor mormor fick jag en bordsblomma och kläder och av Agge fick jag ett presentkort hos min frisör och en bio check. Sedan kom svärmor Maude, mamma och pappa. Av Maude fick jag en efterlängtad perkulator och av mamma och pappa en massa kläder.
Sedan for dom vid 15 och vid 16 kom nästa gäng. Först in genom dörren var Jenny, Jens och kusin Elin. Av Elin fick jag en mössa samt ett välbehövligt schampo till min förbannade hårbotten som inte är så frisk. En PEZ *mmm* av Jens samt kläder av Jenny och Jens. Sedan kom Mormor och min morbror Agge. Av mormor mormor fick jag en bordsblomma och kläder och av Agge fick jag ett presentkort hos min frisör och en bio check. Sedan kom svärmor Maude, mamma och pappa. Av Maude fick jag en efterlängtad perkulator och av mamma och pappa en massa kläder.
En dag med massor av folk som jag älskar. Fullt ös hela dagen och de gillar jag. Tårta i massor och god middag till kvällen. Tack alla för att ni kom!!!
Idag ska jag bara ta det lugnt. Ska in till stan och gå med Taxen i högland tänkte jag. Sedan blir det lugn och fin med verum hälsofel.
Har lämnat bråkbarnen idag på skolan så det bli en lugn vecka. Guses vad dom har börjat bråka nu för tiden. *oj oj* Vad gör man åt dom?
Ha de bra så länge!!!
Keri Hilson - Knock You Down
Har hittat en text som stämmer in på mina känslor till Roger så det finns inte *ler stort* Här är ett litet utplock från låten.
I never thought I'd be in love like this When I look at you my mind goes on a trip Then you came in and knocked me on my face Feels like I'm in a race but I already won first place I never thought I'd fall for you as hard as I did You got me thinking about our life, our house and kids Every morning I look at you and smile Cause boy you came around and you knocked me down Sometimes love comes around and it knocks you down just get back up when it knocks you down
Kolla in YouTube och lyssna på den. Den är så fin...
Det ordnar sig till slut
Ja veckan som gått var inte den man vill göra om precis. Men efter dialoger och lösningar så är vi på banan igen och vi kommer ALDRIG att utsätta oss för detta någonsin igen. Men ett förhållande behöver ibland nedgångar för att kunna bli starkare.
Men söndagen är det jag nu vill prata om. Gu va stolt jag är.
Det var då min födelsedag (som kom i all glömska hos alla men de gör inget tror jag). Men sedan det viktigaste. Det var Orkas och Min debututställning sedan Handlerutbildningen och vilken skillnad *förvånad* Tom. mamma såg en sån otrolig skillnad. Jag var mycket säkrare och Orka...ja vet inte hur jag ska beskriva henne. Hon var så otroligt glad det enda hon gjorde var att vifta på svansen KONSTANT!!! Domaren ville se henne mer pälsad men hon ÄLSKADE hennes temperament men vad mer kan man göra när man har en hund som inte kan sluta vifta på svansen *skrattar*
Sedan för första gången så fick vi konkurrans i BIR finalen och de var roligt. Det var en långhårig dvärg tax som jag inte såg så mycket för. Inget något som kallas för utstrålning men det var väl ägaren som drog ner det mesta.
Den segern tog vi hem och det tycker jag vi var välförtjänta till. Sedan var det en enda lång väntan men en väntan värld all tid. Träffade en super trevlig Siberian Huskey tik med trevliga ägare. Ett härligt trio par som var så troligt trygg med varandra att det sågs på långa vägar *roligt att se*
Dom mötte vi sedan i BIS finalen. Ja då kom vi in på finalen där vi kom BIS 3:a å va jag är lycklig. Vi har gått från botten och nu är vi långt uppe i skyn, längre än vad jag kunnat ana. Att Orka är så otroligt glad i ringen går inte att drömma om men så var hon igår och jag är sååå lycklig!!!
Omdömmet lyder
"7 årig taxdam m. härligt uttryck m. välans. öron. Utm. hals. Utm. bröstkorg tillr. förbröst. Rygglinje håller i
stående så väl som i rörelse. Utm. vinklad bad. Päls av rätt struktur önskas mera behårad. Utom. rörelse.
Trevligt tempr. Välvisad"
Detta är mer än jag kan begära av min taxdam men hon levererade mer än allt. Sedan att jag fick med på bedömningen Välvisad är min förtjänst med utbildning, träning, träning och åter tränig. Guses vad jag är glad!!!
Mer bilder kommer senare.
KRAMAR!!!
ibland, sällan eller ofta
Ibland fäller man en tår och ser till det man har. Man är lycklig och allt runt en är värt något som inte finns.
Sällan ser man till vad man har och uppskattar det. (vet inte om de är sant men så känns det just nu)
Sällan ser man till vad man har och uppskattar det. (vet inte om de är sant men så känns det just nu)
Ofta sätter man sig ner och gråter över det man har, det som händer runt sig och undrar om det verkligen är värt dessa tårar, slit både på psyket och kroppen.
Just nu behöver jag någon som visar mig att det är värt det jag har och det jag gör för "den". Jag behöver någon, hellst den, som visar för mig, uppskattar och njuter av det jag tycker att jag åstakommer här omkring.
Jag vill inte kräva saker som inte kommer av automatik. Men ibland så vill man höra det som ska komma så oväntat och spontant. Vad fint man gör för den andra, uppskattning. Det räcker kanske inte med beröring och "vad jag tycker om dig som du är" osv. Visst, det kanske finns idag den uppskattningen men jag ser den inte. Inte på fläcken just nu. Det är kanske för att ja sitter och gräver ner det jag har för det är det sista jag vill ha just nu. Kanske är jag för blind i mina tårar att jag inte ser det. Jag vet inte...
Jag saknar Morfar...mitt i allt...
Vet inte vad som är fel.
Jag känner mig så otroligt blödig över hela situationen igen.
Jag sitter här, vill utvecka mitt liv men det går inte och allt sitter i ett förbannat jävla jobb. *arg* Jag har inget jobb, eller jo. Det enda jobb jag verkar ha är hushållerska utan lön. Är det så det ska vara resten av livet? Helt ok om jag får lön för det men inte som det är nu.
Jag står på ett ställe och stampar medans allt runt mig stampar i takt med mig. Kan inget fela, cheka eller hända?
Sitter och funderar på om man ska sätta sig i skolbänken igen och läsa men vad? Kollar på utbildningar på MirOi men hittar inget. Har funderat på lastbils chaffis men vad får man för liv då? Helt OK om man kör åt byggnadsbranchen. Då får man väl ganska vettiga arbetstider. Jag vill inte hamna i den situation jag och Roger hade när vi började vårt förhållande. Han jobbar kvällar, helger osv. Börjar jag i godstransporten så blir det kvällar, nätter, långa dagar osv. Inget att bygga en familj på tycker jag som det är nu.
VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT FÅ SAKER ATT HÄNDA?!?! Förlåt men jag känner mig desperat just nu.
Sitter och funderar på om man ska sätta sig i skolbänken igen och läsa men vad? Kollar på utbildningar på MirOi men hittar inget. Har funderat på lastbils chaffis men vad får man för liv då? Helt OK om man kör åt byggnadsbranchen. Då får man väl ganska vettiga arbetstider. Jag vill inte hamna i den situation jag och Roger hade när vi började vårt förhållande. Han jobbar kvällar, helger osv. Börjar jag i godstransporten så blir det kvällar, nätter, långa dagar osv. Inget att bygga en familj på tycker jag som det är nu.
VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT FÅ SAKER ATT HÄNDA?!?! Förlåt men jag känner mig desperat just nu.
Ska jag sitta här hemma, jobba när dom ringer in mig i tron på att jag någon vacker dag kommer få en liten tjänst på Telia? Eller ska man plugga till något som man inte vet vad det är för man har inte ett minimun intresse för det man läser. Men man gör det för att man måste.
Vill bara lägga mig ner och inte vakna på länge...
Ja, jag vet
Jag vet att det är länge sen nu sedan ja skrev. Men ibland värdesätter jag tiden till annat.
Saker som hänt, ja det är många.
Jag har fått börja på Telia igen. Känns mycket skönt må jag säga. Har pratat och har hela tiden haft konversationer med Anders så vi ser hur allt går efter tiden. Det känns bra.
Jag känner av mina begränsningar. När det inte känns bra osv. och då tillåter jag mig själv att sätta stop. Det känns bra. Men ändå kan ja inte sluta må dåligt över att jag vill ha ett heltids jobb. Så man kan börja leva sitt liv som man vill *gråter över situationen*
Vi har fått hem Lina nu. Hon står i Högland mellan två bilder av mig och Jenny. Nu har mamma alla hennes barn på samma ställa. Ska skriva ut en bild på Lina också så hon har en bild och askan. Kan fortfarande inte förstå att hon sover nu. Det var så overkligt att bära henne i den där lilla asken. Det går inte, det är ju min katt...älskad och saknad.
Saker som hänt, ja det är många.
Jag har fått börja på Telia igen. Känns mycket skönt må jag säga. Har pratat och har hela tiden haft konversationer med Anders så vi ser hur allt går efter tiden. Det känns bra.
Jag känner av mina begränsningar. När det inte känns bra osv. och då tillåter jag mig själv att sätta stop. Det känns bra. Men ändå kan ja inte sluta må dåligt över att jag vill ha ett heltids jobb. Så man kan börja leva sitt liv som man vill *gråter över situationen*
Vi har fått hem Lina nu. Hon står i Högland mellan två bilder av mig och Jenny. Nu har mamma alla hennes barn på samma ställa. Ska skriva ut en bild på Lina också så hon har en bild och askan. Kan fortfarande inte förstå att hon sover nu. Det var så overkligt att bära henne i den där lilla asken. Det går inte, det är ju min katt...älskad och saknad.
Ja anars?
Den 27:e (på min födelsedag) ska jag åka och ställa Orka och se om min utbildning gett något. Ska bli roligt och jag ser redan nu förbättringar.
Den 27:e (på min födelsedag) ska jag åka och ställa Orka och se om min utbildning gett något. Ska bli roligt och jag ser redan nu förbättringar.
Sedan så är det som det är. Livet går medans det känns som att för mycket står still. Vill att något ska hända...vet bara inte vad. *funderar*
Ordning och reda
Ja de håller det på att bli här hemma. Har hållit på med vår garderob nu i veckan och fan va bra det blir. Nu är det små saker och symaskinen som fattas. Tar bilder senare så får ni se hur allt slutat. Men ja är så nöjd och ja tror inners inne att Uki också är det.
Appropå honom så har han tävlat i helgen. En 48 timmars tävling i programering av spel. Och vet ni, Orka är med!!! Hon är en evil hund som dödar en genom att spruta eld. *moahahahaaa* Hon ser så rolig ut. *skrattar gott*
ja annars då. blir aldrig frisk känns de som. Är less på att inte ha nå jobb och inge pengar och ser inte mycket ljus i tillvaron mer än att ja lever med honom och barnen.
I morron kommer dom små liven iaf. Ska bli skoj, åka och köpa saker till skolan som börjar kring den 20:e.
Appropå honom så har han tävlat i helgen. En 48 timmars tävling i programering av spel. Och vet ni, Orka är med!!! Hon är en evil hund som dödar en genom att spruta eld. *moahahahaaa* Hon ser så rolig ut. *skrattar gott*
ja annars då. blir aldrig frisk känns de som. Är less på att inte ha nå jobb och inge pengar och ser inte mycket ljus i tillvaron mer än att ja lever med honom och barnen.
I morron kommer dom små liven iaf. Ska bli skoj, åka och köpa saker till skolan som börjar kring den 20:e.
Jaja. Händer inte så mycket mer nu. Ska sätta mig och spela sen blir det ett glas vin med lite goo ost.
*kramar*
*kramar*
