Emma & Orka

Ofta sätter man sig ner och gråter över det man har, det som händer runt sig och undrar om det verkligen är värt dessa tårar, slit både på psyket och kroppen.

Just nu behöver jag någon som visar mig att det är värt det jag har och det jag gör för "den". Jag behöver någon, hellst den, som visar för mig, uppskattar och njuter av det jag tycker att jag åstakommer här omkring.

Jag vill inte kräva saker som inte kommer av automatik. Men ibland så vill man höra det som ska komma så oväntat och spontant. Vad fint man gör för den andra, uppskattning. Det räcker kanske inte med beröring och "vad jag tycker om dig som du är" osv. Visst, det kanske finns idag den uppskattningen men jag ser den inte. Inte på fläcken just nu. Det är kanske för att ja sitter och gräver ner det jag har för det är det sista jag vill ha just nu. Kanske är jag för blind i mina tårar att jag inte ser det. Jag vet inte...

Jag saknar Morfar...mitt i allt...