Emma & Orka

Började dagen med att få två kramar när jag små sov av kidsen innan dom for till skola och dagis. Sånt gör att dagen blir bättre än bäst *ler stort*

Ja de är vad jag har fått göra idag. 

Det har vart ganska bra nu ett tag. Har varit borta lite pöumpö i fjällen hit och dit. De har varit bra, har varit med dom ja tycker om och haft de bra helt enkelt till idag. 

...om hur ja mår. Det har gått upp och ner ganska rejält nu på slutet. Har stunder när de är tok bra och stunder när de är sämre.

Har börjat med samtal nu varannan vecka, väntar fortfarande på tid hos Dietisten som typ har glömt bort mig. Väntar på min psykriatiska utredning som kommer om ett och ett halvår eller så, om inte två år.

Mitt i alla tankar och gräl i mitt huvud med mig själv så har ja de mer än bra med min älskling. Vi lever och frodas så de räcker till och blir över. Nu den 28 - 1 åker vi till bydalsfjällen allihopa. Släkt och familjen utan våra barn. Senare en vecka efter så åker vi till Rogers familjs stuga nån stans i fjällen tillsammans med barnen (utan hund *gråter*)

Ja just nu idag så är ja på kasst humör. Vill ha en sak gjort men har svårt att få människor att förstå det. Det irriterar mig *suckar djupt*

Ja lever, är väl de ja vill säga med detta inlägg...

Förlåt men ja har inte uppdaterat ser jag.

Är väl lite upp och ner då och då känner ja. Visst, de är bra att ja får jobba, men är de verkligen så bra att man flänger runt fram och tillbaka och får veta vecko vis hur man får jobba. Njae...ja mår KASST av det och ja vet inte hur ja ska klara av och stå ut med med. Det trycker ner mig.

Förra veckan, tisdag, var jag till psoriacisavdelningen (hur de nu stavas) för andra gången på tre månader för att kolla vad som är fel på mig. För nått fel är det me tanke på den klåda ja har i hela kroppen. Hon tittade på mig, såg att ja inte blivit bättre sen sist ja va där och kom fram till en andra lösning på mitt problem. Så nu har ja fått ett ännu starkare kortisonsalva ja ska smörja mig med. Två gånger om dagen i en vecka, sen en gång om dagen i en vecka och sen trappa ner allt eftersom. Sen ska ja hålla på att smörja två gånger i veckan till sommaren kommer. Drygt men vi får se om de funkar. Sen har ja börjat sola där uppe. Tre gånger i veckan och de blir väl förhoppningsvis i minst 5 veckor. om inte mer. Men nu efter en vecka snart med denna kur så känns de bra. Har inte samma klåda i kroppen och utslagen är nästan borta.

Ja annars. Ska börja fixa till de i hallen nu *ler* och sen byta gardiner lite överallt. Stackars Roger blir överkörd eller nått. *förlåt* Ja ska ta före och efter bild så får ni se hur de blir i hallen. Ja tycker de ska bli skoj å dona lite. Sätta tankarna på annat.

Ja men till er alla. Ha en fortsatt trevlig kväll.

...vrider jag ALLT. Och då menar jag verkligen allt. Jag ska presentera er för en figur som följt mig länge, han är lite som min följeslagare på gott och ont. Han heter Egon och finns i mitt huvud, så nu är ni en av dom få som vet vem och vad han är. *huvva och ryser av tanken*

När jag inte mår bra och är ur balans behövs det så otrolgit lite för att han ska gå igång och må riktigt bra. Och då mernar ja riktigt bra. Sen hur man tolkar rikgit bra, de är att leka med oder i sig. Gör det till din sak. Jag vet hur han menar på två sätt. När ja inte mår bra så följer ha honom slaviskt, när ja mår "bra" är han en jävla idiot. Man måste kunna läsa av mig som person och hur jag mår för att veta om det är Egon som är där eller om det är "Emma".

Just nu så är det mycket Egon som finns här. Det låter lite skitzo (hur de nu stavas) och de är väl si så där. Dagen har varit kasst. Mer än så behöver ja inte säga för att ni ska förstå varför Egon äger i mitt huvud. Vad som än sägs vrids coh vänds ganska fort för att bli till det mer negativa. Men de behöver inte vara saker som sägs som vrids, utan handlingar, saker runt mig som görs, rör på sig och allt. Han vrider på mycket just nu och trycker ner mig...trycker ner mig otroligt. Det  som är de jobbiga, fast ändå inte, är att "Emma" är medveten om det och tillåter det hela. Vad gör jag?

Sitter här uppe med folk och ska spela...eller snarare lana för första gången i mitt liv. Men vad gör man inte för att ta sig in i huvet på han man lever med. Det han gör, vill ja också prova på. Ja har ju redan blivit fast i ett av spelen han spelar och de ÄR faktiskt kul spel.

Ja annars. Har jobbat idag. Va tidigt på jobbet men de va skönt. Då får man gå hem tidigt också ÄN fast man gjort sina 8 timmar.

I morron ska ja lämna tillbaka Bamse till familjen. Funderar på att dra till stugan och släppa dom båda lös om vädret tillåter. Dvs. de är inte för kallt. Men de får man se i morron.

Ja återkommer i morron om med info av samtalet med svärföräldrar och återlämning av hund. Och sedan allmänt om dagen. Ha de GÖTT!!!

I tisdags så ringde jag till micke (chef på AQ) för att kolla läget och dom behöver mig. Dom har tydligen ring hela dagen men på fel nr fick ja reda på sen. Men ja fick tag på dom och nu är ja behövd i en och en halv vecka och sen får man se va som händer efter det. Ja vet inte om ja ska skratta eller gråta. Visst, de är kul att dom tänker på mig och tar in mig när dom behöver hjälp men det är just det...NÄR dom behöver hjälp. Ja vill komma ifrån det, ja mår så dåligt över det. Men så är det nu och så är det...ja får jobba.

Ja och så har vi Bamse som de inte är nå fel på. Han behöver få ett jobb, lite självförtroende och en STADIG ledare som han har just nu runt sig. Men den försvinner när han flyttar hem över helgen. För sen ska ja ha honom nästa vecka också.
Tänk dig att du ska prata med en förälder om deras barn som dom tror är sjuk. Sinnessjuk eller nått och du har studerat barnet under en kortare tid och kommit fram till att det är inte barnet det är fel på. Det är miljön i hemmet och energin runt om föräldrar (dvs. dom du pratar med) och husets fyra väggar. Hur ska man säga det?!? Vet du det så säg gärna till för ja vet inte hur ja ska säga det ja vill ha sagt. Fast ändå tror jag att ja vet vad jag ska säga, inners inne.

I onsdags var vi och träffade en massa hundar igen. Började med en kortare promenad med en Aussie och mördar Terrier  ; ) . Det gick bra han slappnar av mer och mer i promenaderna med andra hundar. Stundvis får han nå ryck men i övrigt så går han bra.
Sedan bar vi av till Taiba parkeringen där vi blev mot slutet upp till 13 olika hundar med ungreför 10 st samtidigt ute. Han vill leka, väldigt mycket. Men han tåls också att sitta still och titta. Körde inte så mycket övningar till en början men sen mot slutet blev det kontakt övningar som han klarar gallant. Han söker mer och mer kontakt med en nu när man är ute och går. Det är så roligt att se att han tycker en är intresant. Det är en bra början på en fin hund.

Visade upp honom senare för Annelie. Hon tycker att de verkar som en rolig och fin hund. Nu satt han i bilen och det var mörkt men ändå. Mamma och Pappa tycker han är fin. Han behöver bara växa på sig och få lite mer självförtroende. Men ja ser en skillnad nu redan på dom få dagar han varit här hos oss och det gör Roger också som inte är så hund intreserad.

Ja och ikväll så jobbar han sent. Cissi har varit förbi och kollat läget. Grymt rolgit att träffa dig bruden. Har pratat med Vivi idag också. Tack för att ja fick öppna mig för en som är förstående och fattar vad jag pratar om. Tack.
Så nu sitter ja och väntar på DIG. ÄLSKAR *skriker ut det och hoppas på att du hör*

Sov gott alla!!!

Ja ja kan inte säga va som händer i Kina, Japan eller annan värdsdel. Ja vet att här i Sverige, norrland, är de TOK kallt. Milla du hade inte velat bo här just nu. Eller jao kanske med tanke på dom X antal metrarna snö vi har just nu men med tanke på hur kallt de är så inte inte. *burr* 29 grader i Högland. Fy fan.

Ja allt flyter på som de ska typ. Tror jag, om ja inte är sinnes förvirrad.

Bamse Bamse Bamse. Vad säger man. Igårkväll så träffades tre hundägare och skulle gå runt sjön, vi följde med bara en tredjedel och sen gick vi upp till mor och far. Det gick ganska bra med dom andra två hundarna. Han vill så gärna leka med dom men meningen med dom där promenaderana är att dom inte ska leka, hälsa eller nått. Dom ska bara gå gå och gå. Sedan när vi lämnat gruppen så gick vi upp till skogen. Han är så klockren på inkallning och klockan var sent på kvällen så ingen går i skogen den tiden. Så ja släppte honom å gach va roligt han hade då. Tydligen så har han aldrig frått springa lös så de där va skönt för han. Få ut lite energi och gu va bra han va på inkallningen. Hos mamma och pappa skötte han sig tok bra också. Han lyssnade på vad dom sa och lydde dom till fullo.
Det är så tråkigt att det stora felet sitter i hemmet där han bor. Just nu så har jag tagit honom hit till Domsjö hos mig och Roger. Här ska han vara till helgen kommer, sen hämtar ja honom på måndag och så får han vara här till på fredag. Bamse behöver en total återställning och komma hemmifrån för att ta åt sig det jag gör med honom. Sen är de bara till Hans-Evert att inse vad jag gör och att han måste ändra sig lite för att Bamse ska må bra. Det är väl där haken sitter, den stora haken. Men de ska bli skoj och se hur Bamse tar sig här hemma. Det här är en bra start för honom att vara med mig och Orka och bli lite lugnare och säker på sig själv.

Ja ni kommer få höra mycket om denna hund och mig också så klart. Ja återkommer med bilder på dom båda.  : D För han är ganska fin. *ler*

Ja nä nu ska ja ner och äta gröten som står i mocron. Ha de bra idag så ses vi framöver.

PUSS!!!

Skönt att älskling är hemma...vill bara krypa ihop nu och ruttna lite lätt...dubbel smärta, vet inte om ja ska skratta eller gråta

Ja vet inte varför men ja blir så stressad över att vara fökyld. Igentligen så behöver ja inte de me tanke på att ja inte har nå jobb att gå till utan är bara hemma. Men ändå.

Jaja, har tyvärr inte skrivit nå på länge. Förlåt. Vet inte varför. Men detta har hänt.

Ja har slutat mitt jobb. *gråter* Har drömt en massa mardrömmar om det om att andra fått jobba där men inte jag osv. Ja en massa tråkigheter.
Ja har gjort ordning i köket, tagit hit mina saker och kompletterat upp köket lite. Så nu kan ja baka osv. Och sen är alla skåp, skåpluckor och hyllor städade. Tack mamma för hjälpen.
Jag har en sjuk snorunge här hemma som kryddar tillvaron med att smitta mig också. Uki hade rätt, ja kommer vara som en svamp nu första året så fort ungarna är sjuka. De är bara te å vänja sig.
Ida är hemma. Hon har gästat mig några dagar nu och gach va roligt och skönt de är att ha henne hemma. *älskar*
Jag är helt nerkärad i en karl som förgyller mitt liv mer än annat. Hellst när ja har det som jobbigast så finns han där. *mmm*

Ja vad mer har hänt. Ja pratade med Vivi för första gången på länge idag. Å va skoj de va å höra hennes röst. Måste ta å ringa henne senare och snacka skit i massor. När ja blir frisk och alla små puppisar åkt så ska vi åka dit och hälsa på. Jag och odjuret. Ja hon ja, hon har de bra. Lever och har de tråkigt när ja är dålig och inte tar nå långa promenader med henne.

Ja ska nu när ja blir frisk ta mig an svärmors hund. Det ska bli intresant. Det är en blandras på typ 8 måndaer som behöver lite plii i sig. Lydnad osv. Det ska bli en rolig träning med tanke på att han inte kan så mycket. Dom har använt en ganska hård teknik på en rätt så mjuk hund. Har svårt att åka bil som vi ska få bort också. Jag kommer informera och berätta vad vi gör och ha gjort, framsteg och baksteg. Det ska bli ett intresant jobb som ja verkligen ser frammemot. Det testar även mina kundskaper på en valp som inte kan något. Ska bli såååå roligt  : D

Till Milla och Vivi. Ja saknar er båda i massor!!! PUSS

Ja här sitter man en söndag kväll med en kopp te och försöker spy upp lite ideer men de är TORKA i huvet.

Ska hjälpa Roger med lite arbete men de är som en svamp i huvet på mig. Ja kommer inte på ett dyft om hur det ska se ut. Har för första gången inte ens en bild i huvet. *agr* Men de kommer väl, senare kanske, efter promenaden.

Ja helgen...

Fick ett samtal på fredag efter lunchen. De va min älskade Eda. (dagen innan hade ja pratat med henne då var hon hemma i GBG och gjorde inget typ) Surrade med henne och hon hade lite frågor ang vart ja jobbade. Hon hade tydligen tänkt på de hela natten och fattade inte vart de låg nån stans. Så ja förklarade i detalj vart mitt jobb ligger. Helt plötsligt ber hon mig att komma till receptionen för hon står där och väntar (haha in my face). Aldrig att hon är där hon är ju för fan i GBG. Inte i övik. Har inte sett tanten sen i Augusti och de är allt för länge sen. Men efter ett samtal med Receptionisten så trodde ja henne. På 3 röda va ja där, i hennes famn. Älskar denna kvinna!!! Ja så fredag kväll blev de socialt umgänge med henne. Lagom fest med sälskap av just henne. *mmm*

Lördag...Städade huset. Var på hockey, kass match. Och sen bara hemma med barnen och Roger. Hade det mysigt.

Idag söndag har vi åkt skridskor. Snacka om att de va lääääänge sen. Men roligt va de. Måste dit igen känner ja. De va roligt och barnen hade roligt också. Hade fyra ungar med oss. Sen va de sockerkicksfika hos Anna. Drack kaffe och surrade och sen hem för å fortsätta städa klart. Nu är de bara kontoret kvar.

Så nu sitter jag med arbete som inte går så bra. Har mindre än en vecka kvar på jobbet. Känns sådär. Ja ha....va gör man nu då?

Är lite orolig över hur allt kommer gå med ekonomi och allt sånt runt omkring. Men förhoppningsvis kommer ja inte gå arbetslös allt för länge.

Nä nu ska ja ut me hunden och sen få lite inspiration för hoppningsvis. Puss på er!!!

Ja de snurrar faktiskt saker i huvet på denna blondin. *förvånad?* Ja de är ja också.

Ne men till allvaret. Jag och Tony på jobbet är två av dom fyra/fem som kommer få gå från jobbet nu den sista januari. Det känns tok tråkigt med tanke på att ja trivs så bra på jobbet och att ja mår så bra på jobbet. Stundvis så har man sån energi att man lägger ner allt på jobbet för att visa att man verkligen vill jobba och att man vekrligen vill stanna. Men sen kommer de vindpustar där man bara skulle kunna lägga ner allt man håller i och sen bara gå hem för man ska ju ändå inte vara kvar där mycket längre till. Det är som två vägar och ja vet inte vilken väg ja ska gå...eller jo ja vet det men den vägen är tung just på grund av att ja inte kommer stanna där. Kanske i framtiden, att dom vill ha mig där och de finns jobb för mig men inte nu.

Sen tänker ja på Telia, de jobb ja har att gå till...eventuellt... Ja måste få prata med dom där och se om man kan komma fram till en lösning så ja kan vara där och må bra av det. Ja måste prata med dom....de är väl de enda man kan göra.

Ja annars då. Just nu så sitter ja här framför datorn, ungarna håller på att somna, haha, trodde jag ja. Ne ne dom väntar på att pappa ska komma hem och sen är dom vaken en timme till och sen blir det en små tung dag i morron. Men så är livet och ja tycker de är intresant med dom runt mig. Jag växer i mig själv och ja växer tillsammans med dom, alla tre.

Nu ska jag pillra på här hemma och sen lägga mig någon gång så ja kommer upp i morgon. Sov gott mina kära där ute...villka ni nu är...

Ja hur mycket klarar en mänsklig kropp? En vis människa sa till mig en dag, att du blir tilldelad det du klarar av, sen om det är mer än vad du trodde och du känner att botten är nära så har du mycket mycket kvar att ge. Ja nått i den stilen.

Det denna kloka själ menar är att när man känner sig som mest nere och mördbultat och man känner att njae, ja klarar inte mycket mer av livets motgångar. Då har du inte nått där du tror att du är, du har inte nått botten utan du har så mycket mer att ståemot, du ligger inte ännu och är död utan du är uppe och strider. Du är en krigare...

Ja fick tungt besked idag. Ja kommer inte få vara kvar på AQ. Ja har januari ut och sen är de tack för mig. Det som gör mig mest förbannad är att ja aldrig får stanna på ett ställe. Det är ett år hit, några månader dit sen är de tack för mig. Ja känner mig som en trasdocka som man ringer in när man behöver. Jag klarar inte av det just nu. Ja skulle kunna gå hemma och skita i alla timmjobb som kommer i min famn och bara sitta på en stol och vänta till ett heltidsjobb kommer till mig där det står klart och tydligt på papperet att det är tillsvidare tjänst på si och så många timmar. Så klart att ja ägnar tid att söka jobben men bara inrikta mig på det och skita i alla timmjobb som kommer. Ja mår så jävla dåligt över dom att de finns inte. Folk ringer när man behöver en och skiter i en när dom har häcken fulla så funkar det idag och de klarar ja inte av.

Ja...så vad gör man i februari. Mamma snackade om att ja skulle ta en månad off och inrikta mig på mig själv och göra mig hel så ja skulle gå tillbaka till Telia. Men ja tror inte ja är redo för det ännu...inte just nu när ja tagit upp en sak till som vi ska gräva i. Gach va jobbig vecka de här varit. Vill bara gräva ner mig...

Det ja har tagit upp är mina matvanor och vi har kommit fram till att jag ska gå till en Dietist och se vad hon säger om det. Fy fan va har ja gett mig in på?!? Snacka om att trycka ner mig själv och sen bli hel kanske...Det är de som är målet.

Ja den mitt i allt har ja världens bästa Roger, Uki. *mmm* Älskar!!!

Ja det är det som har hänt hitentills.

Igår så tog vi det lungt, Latanya var hos en kompis så det var bara jag, Roger och Michelle hemma. Ja satt nere och läste och tog det lungt och dom satt uppe och spelade. Senare på kvällen var det middag hos Mamma och Pappa med Syster och Jens. Hela familjen samlad och gu va skönt det var. Känner att ja behövde den där middagen ink. ungarna. Åt gott och sov gott.
Sa hejdå till pappa som ska vara borta i två veckor nu. Han åker till Libyen (hur de nu stavas) och ska vara ute i öknen och jobba en massa. Känns inte så roligt att han ska åka dit för han tycker inte om det men de sägs att de blivit bättre levnadsförhållanden där sen han va där sist så de får vi hoppas på att de stämmer.

Idag har vi vaknat, ätit frukost och sen har ja och kidsen pysslat. Målat på glas  : D  Roger har hållit på med ungarnas datorer så dom blir frisk nån gång.

Just nu så går tankarna åt att fundera på om man ska ut i kylan med hunden en sväng. Det är bara så kallt och hon tycker de inte är så roligt. Vi ser hur lång promenad det blir. Men ut ska vi iaf. Senare blir det middag hos svärmor med familj.

Ja sen vet jag inte mer...är så less på världen nu att ja blir tokig. Folk dör runt om en som man byter underkläader. Ne men ja vet inte vad jag ska säga åt allt. Det har varit för mycket folk runt om mig nu på slutet som bara dör och de verkar inte ta stopp nån gång. Hur mycket ska man palla att ta?!?