Min tysthet säger mycket...

...om hur ja mår. Det har gått upp och ner ganska rejält nu på slutet. Har stunder när de är tok bra och stunder när de är sämre.

Har börjat med samtal nu varannan vecka, väntar fortfarande på tid hos Dietisten som typ har glömt bort mig. Väntar på min psykriatiska utredning som kommer om ett och ett halvår eller så, om inte två år.

Mitt i alla tankar och gräl i mitt huvud med mig själv så har ja de mer än bra med min älskling. Vi lever och frodas så de räcker till och blir över. Nu den 28 - 1 åker vi till bydalsfjällen allihopa. Släkt och familjen utan våra barn. Senare en vecka efter så åker vi till Rogers familjs stuga nån stans i fjällen tillsammans med barnen (utan hund *gråter*)

Ja just nu idag så är ja på kasst humör. Vill ha en sak gjort men har svårt att få människor att förstå det. Det irriterar mig *suckar djupt*

Ja lever, är väl de ja vill säga med detta inlägg...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback