Emma & Orka

Emma & Orka. Två brudar som ÄGER

R.I.P. min Orka

Den 21 December 2009 somnade Orka in. Det går så ont i min att berätta och det känns så otroligt overkligt.

Sitter här hemma och funderar på vart hon är. Ligger hon under stolen? I hallen? Uppe i vår säng kanske? Nej. Hon finns inte ens i huset! Jag kan inte förstår det!!!

Den morgonen va jag och Orka ute på vår morgonpromenad. När vi kom in så kollapsade hon direkt. Ögonen försvann och hjärtat som man alltid känner tydligt kändes inte. Det kändes inte! Hjärtat va tyst!!! Andningen kom och gick.

Ja in till vet åkte vi. När vi kom in var hennes temperatur 33.3. Dom ska normalt ligga på 37,5 ungefär. Dom satte in en massa dropp och gud va hon såg besvärlig ut. Hon orkade inte följa med blicken, hålla upp hennes eget huvud. Inget orkade hon. Till slut Orkade Orka inte mer.

Ja mycket sas i det där veterinär rummet men inget kommer jag ihåg. Det enda jag kommer ihåg så otroligt starkt är att vet säger att "Nu stänger jag av droppet. Det här måste hon få klara själv nu." Å när hon stänger av droppet ser jag paniken i Orkas ögon. Pupilrena blir stora och hjärtat slutar slå. Det hände så fort. Hennes blick, den försvinner inte.

Hon mådde inte bra. Att bara de där droppen höll henne vid liv. Jag förstår inte.

kl. 11:45 somnade hon in. Fem min senare höll jag en livlös Tax i min famn. Hon var så tung och hon rörde sig inte. Hon som var så otroligt lycklig dagen innan. Hon älskade livet och var hos alla hon älskade. Det där glädjetjutet hon ger av när hon ser någon hon tycker om. Det kom många gånger under söndagen men nu kommer det inge mer.

Denna hund har gjort mig till den jag är idag. Hon har börjat med en utveckling i mig själv som ingen annan kunnat göra. Det går så ont i mig att leva här utan henne. Att allt gick så otroligt fort. Jag förstår det inte.

Den här bloggen kommer ligga nere på obestämd tid. Kanske tas den upp när en till voff kommer in i familjen. Men ingen kommer att ersätta det Orka hade i mig. Den som kommer in i familjen kommer fortsätta på det Orka började med mig.

Det göt så ont i mig!!!

Tänker på dig!

skickar enormt många kramar till sin älskade vän tänker på dig. Orka var underbar och jag vet hur mkt hon betydde för dig.

Gråter när jag läser...vet vad ni lyckats åstakomma tillsammans..du och hon! Vilken glädje och styrka hon gav..



Den bruden skulle ha kämpat, av ren envishet, att leva om hon viste att du inte var stark nog för att möta livet på egna ben..men jag tror att hon viste att du var lycklig och stark och att hon därför, utan dåligt samvete, kunde slappna av och lämna din sida för en stund.

Du vet att hon alltid finns där..bara inte på samma sätt!

Älskar dig min vän!

Å,jag "vi" känner med DIG...Vilka fina bilder du lagt ut och spec den med "krokodilen". Hoppas att allt det nya stärker dig.

är inne för femtioelfte gången o tittar på Orka. Det gör så ont i mig Emma.

Gråter igen när jag läser din uppdatering.



Denna alldeles ljuvliga lilla dam som så starkt ristade in sitt minne i allas våra hjärtan.

Tror att Sandra S. på kornet fångat både er relation och taxens envishet.



Jag vet att du kommer att gå vidare i livet, styrkt av allt detta. Hur märkligt det än kan kännas när man står mitt i det... Och en dag ramlar det in en helt annan voff, lika underbar på sitt säregna sätt.



Alla vi som fick förmånen att möta Orka värmer oss i minnena. Och du, Emma, är den som är allra rikast på dessa minnen. Vilken skatt!



Tack för att du delar med dig.



Kram från oss på HUNDranian!

vad fin hon var..