ja så sitter man här

En vecka efter besked och de känns fortfarande overkligt. Vet inte vad jag ska säga, finner inga ord. Vet inte vad jag ska göra åt saken, vad jag kan göra.

Ja vill inte mer än att finnas till men ja tycker att de inte är tillräckligt. Men vad mer kan man göra än det man gör? inget...tills det att det kommer något från andra sidan.

Lördagen va nog dagen de brast för mig, fast åt andra hållet. Det va så fint med ljusen, folket, stämningen. Det va fint och ni alla har gjort det fint, starkt av er att finnas där och tala för oss alla. Och ja älskar er alla mina vänner som finns där när ja behöver er, än fast ja inte vet av det själv.

Och till dig. Du vet vart ja finns, du behöve bara vinka...

Har inte mycket att säga mer just nu...dimman har börjat lättna men den finns fortfarande kvar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback